Om downshifting och tillvarons villkor

Posted on January 23, 2013


Utvecklingen har rusat på ett tag nu. Till och med stinsarna sitter i Stockholm. Allihopa! Den lilla stinskepsen har de fått lämna in och istället kvitterat ut en bricka med laminerat foto och inloggningsuppgifter. Men det har varit mycket bra också. Som när radion kom till byn: tjöt och knastra och hade sig, men det var ju nåt att höra på det med – och bara vetskapen om att livsvillkoren höjts ett snäpp var kanalval nog. Det kunde man gunga till under många kvällar.
Tänk om man hade vetat då att folk en dag skulle sträva efter att höra mindre. Vettu då skulle dom på byn gå omvägar om det kom fram att det var du som sagt det!

Förståsigpåare spår i sumpen och anar rening för de digitalt närvarande. Gott så. Resultatet kommer dock bara märkas på mellanregistret, de som blev liite mer tydliga i konturerna i och med sitt datanätverkande, men som ändå inte har byggt upp något att tala om. De nedanför, skuggfigurerna, faller ifrån utan att det märks. Det ligger liksom i sakens natur. De ovanför, gaphalsarna, gör väsen av sig även bortom datan. Också det i sakens natur.

Själva sitter vi här i vårt torn och ser hur medborgarna pilar omkring och försöker fatta individuella beslut. Jacka ner eller köra på? I regel slutar det som för alla andra. Tillvarons villkor är nämligen snäva men tämligen enkla: Känn efter så lite som möjligt. Byt skepnad oftare än du behöver. Var till lags när du kan, ligg till last när så krävs. Undvik sidvind och rikta din skepnad mot sol och ljung.
Den som efterlever detta finner snart sin plats i tranans dans och allt kan fortgå som det är tänkt och avsett.

Här skulle det väl platsa med en bild på Paulo Coelho?
Advertisements
Posted in: Uncategorized